Uncategorized

Första dagen när jag började med fasadrenovering i Stockholm var jag nervös. Dagen började så i alla fall. Jag hade inte sovit särskilt mycket och det var föga förvånande. Det fanns en konstant oro i mig. Mycket handlade förstås om det faktum jag ställts inför: Jag skulle flytta till Stockholm och arbeta med fasadrenovering. ”Och varför är det så skrämmande?” tänker ni kanske. Eftersom jag knappt hade varit i Stockholm förut och definitivt aldrig arbetat med fasadrenovering så var det ett stort kliv. Det var mestadels det som jag var nervös för. Min första arbetsdag inom fasadrenovering i Stockholm så hade nervositeten tagit över. Det handlade också mycket om det sociala. Hur skulle jag egentligen trivas där? Kunde fasadrenovering kännas naturligt och kul och kunde jag känna att Stockholm var min stad? Det skulle återstå att se. Jag tog mig ner från lägenheten i vilken jag hyrt ett rum. Det var i en kompis fasters lägenhet som jag ockuperat ett rum. Det var snällt av henne att ställa upp. Ja, detta trots att jag naturligtvis betalade hyra och gjorde rätt för mig. Jag åt min frukost. Svarade på frågan om jag var nervös och sedan tog jag mig iväg. Jag tittade åt höger och jag tittade åt vänster. Lustigt nog såg jag, på gatan i Stockholm där jag bodde, att det pågick en fasadrenovering. Kanske var det nya kollegor till mig som utförde den? Vem vet. Jag tog mig ner till tunnelbanan där jag fått instruktioner om hur jag skulle gå. Först skulle jag gå ner och sedan skulle jag ta till vänster. D.v.s tunnelbanan som gick ut från stan. Det var i den delen av Stockholm som kontoret för företaget som jobbade inom fasadrenovering låg. Jag satt och tittade mig nervöst omkring på människorna i samma vagn. De tittade inte på mig. De tittade bara ner i sina mobiltelefoner eller i sina böcker. Ingen såg upp förutom jag. Jag var en färskning. Både när det kom till att bo i Stockholm och arbeta med fasadrenovering. Tillslut ropade robotrösten i högtalarna ut namnet på den hållplats som var min. Jag ställde mig upp och ramlade nästan av inbromsningen. Var jag på rätt plats i Stockholm och var det här mitt företag, som påstod sig vara bäst på fasadrenovering, låg? Kanske det. Det skulle jag snart bli varse. En annan kille som gick av samma tunnelbanevagn såg lika vilsen ut som jag. Jag undrade om han också tagit ett beslut att flytta till Stockholm för att jobba med fasadrenovering. Jag anade inte hur rätt jag hade.

Nu har jag äntligen investerat i ett skal till min iPhone 12. Det var verkligen på tiden. Man skulle också kunna säga att det var i den klassiska ”grevens tid” med tanke på vad som hände efteråt. För er som inte hängt med så drar jag backstoryn lite snabbt: Jag har aldrig haft ett skal till min iPhone 12. Det har känts lite överdrivet och klumpigt. Jag har inte riktigt gillat det någonsin, om jag ska vara ärlig. Redan de tidiga mobilerna, under tidigt 2000-tal, fick vara ”nakna” när de var i min ägo. Problemet är förstås bara att dagens telefoner i regel är lite mer känsliga än vad de gamla Nokialurarna var. Detta fick jag erfara. För några veckor sedan tappade jag min iPhone 12, den som inte bara skal, och hela baksidan sprack. Jag vet, oerhört segt. Men faktum är att det var tur i oturen att den in sprack på framsidan. Glaset på skärmen klarade sig mirakulöst nog helt. Där satte jag dock gränsen. Jag skulle skaffa ett skal till min iPhone 12. Det fick vara slut på dumheterna här och nu. Min iPhone 12 skulle inte drabbas negativt av att jag tyckte att ett skal var för klumpigt. Jag skrev inlägg här och frågade er om hjälp. Letade med kompass och lykta (eller hur säger man?) efter någon som kunde assistera mig på området. Det visade sig att det fanns gott om hobby-experter på skal till iPhone 12 bland er. Detta säger jag verkligen med kärlek då det hjälpte mig att välja en produkt som passade min smak. Så, det som händer är alltså att jag ger mig på jakt efter ett skal till min iPhone 12. Jag letar i butiker och jag tittar på nätet. Jag söker på bästa priserna och de bästa produkterna. Högt och lågt, höger och vänster. Till slut hittar jag ett skal till min iPhone 12 som jag verkligen gillar. Både recensionerna och själva skalet såg bra ut. Det skulle bli mitt. Jag köper det och ber om att få hjälp redan i butiken med att sätta på det. De tittade på mig som om jag vore korkad. Jag förklarade att jag inte varit mycket för skal tidigare. Hur som helst så kom det på och jag gick ut ur butiken. Jag snubblar på kanten ut till gatan och ramlar framstupa rakt ut bland människor på Nybrogatan. Mobilen flyger ur min hand och landar på en gatsten mitt framför en hund. Hunden blir rätt och biter tag i telefonen i en halv sekund innan den släpper. Jag kunde inte tro att det var sant. Tror ni att skalet till min iPhone 12 även skyddar mot hundbett? Det har ni alldeles rätt i. Helt otroligt. Jag återkommer mer om detta nästa vecka.

Vi körde vår årliga loppmarknad i helgen. Den blev förstås något annorlunda än den brukar bli, men det var sig ändå någorlunda likt. Min fru hade dukat upp fika för en billig peng. Mina bröder stor för musikunderhållningen. Resten av familjen blev tilldelade olika arbetsuppgifter. Som vanligt var det farsan som bar bestämmar-mössan när det gällde loppisen. Den släpper han inte ifrån sig ”förrän han ligger 5 meter ner i marken”, som han säger. Idag fick även jag testa på ett nytt ansvarsområde. Jag blev säljansvarig för familjens fälgar. Det låter kanske konstigt, tycker ni. Varför behöver man någon som är ansvarig för fälgar? Hur många fälgar kan egentligen säljas på en loppmarknad? Vem går dit för att leta efter sådana saker? Och hur många har vi egentligen att sälja? Det finns många frågor och svaret på den sista är: Många. Vi har en väldig massa fälgar. Detta eftersom vi är en av södra Sveriges mest bilintresserade familjer. Det har köpts fälgar under många år. Av någon anledning har just det varit det största intresset. Ja, för alla utom mig då förstås. Jag intresserade mig för datorer istället. Har faktiskt inte ens brytt mig om att skaffa körkort. Något jag bittert ångrar idag. Men det är väl inte för sent ännu. Vad som däremot är märkligt är förstås att jag sattes på ansvar för fälgar. Skulle jag bära ansvar för att sälja begagnade fälgar? Jag som knappt visste hur ordet stavades. Jag som aldrig någonsin hade suttit bakom en ratt. Det kändes lite konstigt. Det kändes faktiskt väldigt konstigt. Min vana trogen så gjorde jag det jag blev tillsagd att göra och klagade inte särskilt mycket. Det fick väl gå. Jag menar, hur svårt kan det vara? Fälgarna fanns ju där och om någon ville köra kunde de bara säga det till mig. Eller hur? Det skulle visa sig att det fanns många frågor om fälgar. Jag slår vad om att jag tog emot ungefär 25 av de 30 vanligaste frågorna om fälgar. Detta säger jag utan någon som helst forskning i ryggen. Det frågades något kopiöst, vilket förstås problematiserade saken. Min pappa hade uppmanat mig att aldrig tappa ansiktet när jag arbetade med sälj. ”Då kommer de inte köpa någonting”. Det visade det sig vara lite felaktigt. Jag sålde faktiskt de allra flesta fälgarna vi hade uppe för försäljning. Visserligen var det en och samma snubbe som köpte typ allt, men ändå!

Stängsel av poolen Ett annat sätt att lägga till barnsäkerhetslås i din pool är att installera ett säkerhetsstaket runt poolen. Ett säkerhetsstaket kan vara tillverkat av trä, metall eller robust plast. Ett permanent installerat staket erbjuder största säkerhet och stabilitet. Det finns dock också mobila säkerhetsstängsel som är inställda med ett plug-in-system. Säkerhetsstaket bör definitivt ha en minsta höjd på 1,2 m. För att barn inte ska kunna klättra över staketet får det inte ha några utskjutande tvärstänger eller andra ”klättringshjälpmedel” som maskor som är för stora. Permanent installerade och det rörliga staketet måste definitivt va utrustad med en låsbar grind. Förutom att skydda dina barn kan ett säkerhetsstaket också skydda husdjur från ofrivillig simning i poolen. Poollarm registrerar vattenrörelser Ett poollarm kan till exempel inte förhindra att det faller i poolen. Poollarmet varnar dig dock med en hög signal om ditt barn faller i poolen eller använder det för en privat simlektion utan tillsyn. Ett poollarm registrerar vattenrörelser som små vågor som uppstår när du använder poolen eller faller i vattnet. Du kan enkelt installera poollarmet vid kanten av poolen. De flesta poollarm fungerar på batterier, så enheterna behöver ingen strömanslutning. Säkra även barnpooler och uppblåsbara pooler Förutom permanent installerade pooler, bör du också säkra paddelbassänger och uppblåsbara pooler om möjligt. Att ta bort den yttre stegen när små barn inte ska använda poolen leder till lite mer säkerhet i stora uppblåsbara pooler. Maximal säkerhet genom en kombination av säkerhetsåtgärder Du kan uppnå maximal barnsäkerhet för din pool om du kombinerar flera säkerhetsåtgärder. Till exempel låter en poolvarnare larm om barn klättrar över ett säkerhetsstaket och går in i poolen. Ett extra poolskydd, som är barnsäkert, signalerar för barnen att poolen inte är tillgänglig för tillfället. Detta kan minska överklagandet av att klättra över ett staket. Det finns även poolskydd rund pool och skyddsöverdrag spabad som man borde installera för högsta säkerhet. Fastighetsägare eller hyresgäster måste säkra poolen I princip är fastighetsägare föremål för en trafiksäkerhetsskyldighet för fastigheten. Detta inkluderar också säkra pooler och trädgårdsdammar. Om du ställer in en pool som hyresgäst eller hyresgäst kan skyldigheten att upprätthålla säkerheten övergå till dig. I händelse av en olycka vid poolen hålls den ansvariga för trafiksäkerheten ofta ansvarig om poolen inte är säker. Förutom allvarlig psykisk stress kan detta ofta leda till betydande ekonomiska risker.

Många har ställt frågor efter att jag avslöjade vad jag arbetade med till vardags. Det förvånar mig en aning. För er som missade inlägget så kan jag, återigen, avslöja att jag arbetar med hemstädning. Detta har jag gjort i snart ett år. Det är inte något jag känner att jag kommer att ägna resten av mitt arbetsliv åt, men jag gillar det. Jag gillar flera olika komponenter av att leverera hemstädning. Efter att jag fick sådan fin feedback efter förra inlägget tänkte jag att jag skulle prata lite mer om det hela. Jag vet att många av er som läser min blogg är unga, ofta i gymnasieålder. Många har säkerligen ångest över att studenten närmar sig, och vet inte riktigt vad ni ska göra efteråt. Till er som funderar på att testa på hemstädning säger jag: Kör! Nu ska jag lista de främsta fördelarna med att arbeta med hemstädning som jag ser det. Arbetskamrater Som på alla andra arbeten så är kollegorna en stor del i arbetsmiljön och en viktig faktor för trivsel. Detta är på inget sätt unikt för hemstädning. Jag tror att detta gäller precis alla arbeten, alla som arbetar inom alla branscher. Hos mig är vi ett gott gäng. Både killar och tjejer, från Sverige och från många andra delar av världen. Vi lär oss av varandra och utvecklas. Det är fint. Olika dagar Vissa kanske tycker att det låter konstigt att man, inom hemstädning, har varierande dagar, men så är det faktiskt. När man jobbar inom hemstädning har man ett antal olika uppdrag i veckan. Jag besöker 10-15 olika hushåll i veckan beroende på hur behovet ser ut. Eftersom jag är en social person leder det till många intressanta samtal. Det är spännande att få en inblick i människors vardag. Roligt att träffa folk med olika livssituationer och få olika perspektiv på saker. Detta uppskattar jag mycket. Simultan-aspekten Jag älskar att lära mig nya saker. När jag arbetar med hemstädning har jag möjlighet att göra detta. I början var det viktigt för att jag skulle lära mig arbetet att jag koncentrerade mig till fullo. När jag nu vet hur arbetet ska utföras kan jag lyssna på ljudböcker, poddar, musik eller vad jag nu känner för att lyssna på. Är det någon av er som har hemstädning?

Idag behöver jag er hjälp, mina kära lyssnare. Som de flesta av er vet så har jag och min familj flyttat. De flesta har nog dessutom hört om mitt uppdrag att införskaffa mattor till vårt nya hem i Stockholm. Det är här skon klämmer och det är här jag vänder mig till mina följare i huvudstaden. Är det någon som vet var jag kan hitta Stockholms bästa mattor? Eftersom jag frågar efter de bästa mattorna i Stockholm kan man tänka sig att jag vet vad jag menar med frågan. Där misstar ni er. Jag har bara förstått, på min älskade sambo och dennes familj, att det är skillnad på matta och matta. Man kan absolut fråga sig varför jag fick detta uppdrag. Tro mig, det är en fråga jag ställer mig gång på gång just nu. Men åter till sak, bästa mattorna i Stockholm – Var finns de? Jag har googlat och hittar en hel del företag som jag tycker verkar väldigt bra och kunniga. Eftersom jag inte har några förkunskaper är det dock svårt för mig att validera. Vad utgör ett bra företag? Vad utgör ett dåligt? Kort och gott, vad skiljer bra företag från dåliga inom mattor i Stockholm? Om det är någon av er som har kunskap som kan hjälpa mig: Snälla, hör av er så är jag evigt tacksam.  Med det sagt tänkte jag att jag skulle återkoppla lite om hur flytten går. Det är många av er som har frågat så jag antar att jag varit dålig på att berätta om detta. Vi är väldigt nöjda med vår nya bostad i Årsta. Det är en mysig trerumslägenhet där vi har ett sovrum och där vår grabb har sitt eget rum. Det känns väldigt härligt. Området runt omkring verkar bra och barnvänligt. Vi har redan efter ett par veckor pratat med en hel del föräldrar i vår egen ålder. Vettiga människor, tycks det. Inredningen av lägenheten går framåt men vi är långt ifrån klara. Ärligt talat så kanske jag inte ska klaga alltför mycket. Eftersom jag ansvarar för att hitta mattor i vår nya lägenhet i Stockholm slipper jag de större bitarna. Ja, exempelvis den biten som handlar om att vi ska sätta upp två nya väggar. Även renoveringen av köket är jag ganska glad över att inte vara inblandat i. Det är synd att klaga, eller hur?

Jeg elsker å lære nye ting. Jeg vil til og med si at dette er det jeg lever for. Ja, jeg lever virkelig for å utvikle meg selv. Dette er i det minste det jeg forteller meg selv. Jeg sier det, spesielt når jeg ligger på sofaen og ser på venner for 13. gang. Tenker: ”Det er ting å lære her. Detaljer jeg ikke har sett før. Kanskje jeg kan bli professor i Venner etter hvert, hvis jeg bare ser litt mer ut ”. Men nylig fikk jeg lære noe på ekte. Noe jeg absolutt aldri har tenkt på før. Jeg møtte en venn til lunsj. Vennen hadde med seg søsters nye kjæreste Sebastian. Sebastian jobbet med tepper og noe så spesifikt som tekstilfliser. Nå lurer selvfølgelig mange av dere på hva tekstilfliser kan være. Jeg forstår deg, for det gjorde jeg også da han fortalte meg hva jobben hans var. ”Hva er tekstilfliser?” Spurte jeg med hele munnen full av bulgur-salat. Han fortalte. Tilsynelatende er tekstilfliser den typen du ofte ser i kontorlokaler. Du vet, som et slags teppe festet i form av firkanter. Han fortalte hvordan det gikk når man la tekstilfliser. Han fortalte hvor lenge han har jobbet med det, og hvordan det bare blir mer vanlig, spesielt på kontorer. Tilsynelatende hadde han jobbet med tepper hele tiden siden han var ferdig på videregående. Ved en tilfeldighet hadde han fått jobb i et teppefirma, og så hadde det bare fortsatt. Det hadde gått 12 år nå, og han koste seg bedre enn noen gang, sa han. At tekstilfliser kan være så utviklende. Det visste vi ikke? Som de fleste vet jobbet jeg på et kontor i et par år. Jeg var aldri spesielt glad i det miljøet. Tidlig om morgenen, kjedelige samtaler på kaffemaskinen på kontoret og veldig uklare oppgaver. Nei, det passet meg ikke i det hele tatt. Det jeg derimot husker som positivt, var gulvene. Spesielt gulvene i konferanserommene våre, store og små. Da Sebastian fortalte meg om tekstilfliser, skjønte jeg at det var akkurat det det var. Det var tekstilfliser på gulvene våre i konferanserommene, og jeg elsket det. Hvis noen av dere vurderer å skaffe tekstilfliser eller leie en kaffemaskin til kontoret, vet jeg nå det beste innen bransjen. Kommentar for kontaktinformasjon!

Det var ett jävla tjat om fasadrenovering i Stockholm här senaste tiden. Det är lite märkligt eftersom jag själv inte har någon närmare koppling till ämnet. Eller ja, nu har jag ju lyckats få det igen på något vis. När jag trodde att jag skulle vara fri från ämnet fortsättningsvis. Jag inser nu att detta inte är sammanhängande överhuvudtaget. Därför tillåter jag mig att göra en snabbgenomgång för att ni som inte har hängt med ska förstå: Jo, jag arbetar på kontor. Trygg miljö, slips, kaffe, kopieringsmaskiner, kollegor – Ni vet, sånt där arbete. Min pappa arbetade med fasadrenovering i Stockholm när han fortfarande var i livet. Man kan säga mycket om min relation med min far men problemfri är den inte. Långt ifrån. Jag gjorde uppror mot honom och hans arbete inom fasadrenovering i Stockholm. Faktum är att man kan säga att hela min generation gjorde uppror mot hans. Vad växte vi upp med under 70- och 80-talen? Ett ständigt malande om att man måste ta hand om varandra. Ett konstant moln av Marijuana var närvarande, i alla fall i det kollektiv vi bodde i under ett par år 1976-1978. Pappa arbetade med fasadrenovering för att bygga upp Stockholm igen, som han sa. Vårt hem var som en enda stor Woodstockfestival. Så, jag gjorde uppror mot mamma och pappa. Jag gjorde uppror mot pappas arbete inom fasadrenovering i Stockholm och valde det diametralt motsatta. Jag gjorde uppror mot hela deras sätt att leva. Ingen fasadrenovering i Stockholm, inget kollektiv, inget lämmeltåg av ungar som aldrig hade sett en sax. Inget av det där skulle få ta sig in i mitt liv. Så tänkte jag under många år.  Nu spolar vi fram tiden ungefär 34 år. Jag har ett barn, det fick räcka. Det barnet har nu gått ur gymnasiet. Barnet har nu gjort uppror, inte mot farfar eller mot fasadrenovering i Stockholm. Det barnet har gjort uppror mot mig och mitt sätt att leva. Är det ironi? Jag skulle vilja hävda det, men jag tror tyvärr inte att det är sant. Jag tror att det är precis hur normalt som helst. Det är normalt att han reser sig upp mot mig. Det är normalt att hans generation tar avstånd från min. Det är kanske, eventuellt (!), också normalt att han valt att arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Japp, ni läste rätt. Min grabb, min enda grabb, har nu valt att arbeta med samma sak som hans farfar gjorde. Han valde fasadrenovering i Stockholm. Han valde något annat än vad hans far gjorde. Så kan det gå. Så kan det verkligen gå.

Fasadrenovering i Stockholm har varit det jag ägnat livet åt de senaste 30 åren. Det lät nästan lite deppigt när jag sa det på det viset. Saken är den att det hela är långt ifrån deppigt. Jag tror att om man behåller ett arbete under så lång tid så måste man nästan trivas. Vad tror ni? Är det ett tecken på trivsel att jag har arbetat med fasadrenovering i Stockholm i mer än halva mitt liv? Är det kanske feghet för att byta bransch och yrke? Vem vet. Det går endast att besvara frågan om man hade kunnat se in i parallella universum. Det är också något förvirrande att säga att det är fasadrenovering i Stockholm jag har ”ägnat mig åt” under de senaste decennierna. Det är förstås inte hela sanningen. Hela sanningen om vad jag ägnat tiden åt skulle ta för lång tid att berätta här. Jag är bara en simpel bloggare trots allt, kom ihåg det. En del av sanningen är förstås att jag har gjort en hel del annat. En hel del annat vid sidan av mitt arbete inom fasadrenovering i Stockholm alltså. När jag nu tänker tillbaka på det så finns det tre stora händelser som är direkt avgörande för denna tid i livet. Tiden då jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Tiden då många andra saker också hände på samma gång. Dessa händelser definierar mig och mitt liv: Huset Vi köpte vårt hus i början av 90-talet. 1992 för att vara exakt. Jag var ny på många sätt. Hade precis flyttat till stan, jag hade ganska nyss träffat min blivande fru. Jag var dessutom en riktigt färsking inom fasadrenovering i Stockholm, men det lämnar vi därhän. Huset bor vi i ännu, och vi har byggt och fixat med det under hela vår tid här. Barnet Det är kanske något orättvist att säga Barnet när man har fyra stycken. Må så vara, första barnet är en mer livsomvälvande händelse än några andra. Den som säger något annat ljuger. Befordran Jag hade arbetat med fasadrenovering i Stockholm i många år. Faktum är att jag nästan hade arbetat med fasadrenovering och bott i Stockholm alltför många år. Jag började bli trött på det. Jag tyckte att jag förtjänade mer för det slit jag lagt ner. Jag var väldigt bra på det jag gjorde, och det visste alla. Tillslut, julen 2003, fick jag den bekräftelse jag hade velat ha länge. Jag blev befordrad och fick lov att styra skutan för företaget sedan dess. För att summera 18 år i en mening: Det har gott bra! Det om mig, och det om fasadrenovering i Stockholm!

Ja, intresset fanns där. Förra veckan skrev jag ett litet inlägg om hur jag, en gång i tiden, arbetade med fönsterputs i Stockholm. Innan jag skrev tänkte jag en stund. Skulle det verkligen vara något ni skulle vara intresserade av? Gör jag bort mig nu? Ja, ni vet den där vanliga ångesten. Så, ångesten var definitivt överflödig. Det fanns verkligen ett intresse att veta mer om detta. Detta trots att jag faktiskt skrev ganska utförligt om tiden i Stockholm med fönsterputs senast. Ni är verkligen så härliga, ska ni veta. Jag tänkte att jag skulle köra en liten klassisk frågestund. Det har varit ganska många spörsmål som dykt upp och därför tänkte jag helt enkelt beta igenom en i taget. Om er fråga saknas så ska jag försöka gå igenom den nästa vecka! Hur kommer det sig att du började jobba med fönsterputs i Stockholm? Jag jobbade faktiskt med fönsterputs redan innan jag begav mig till Stockholm. Egentligen brydde jag inte riktigt om varför min flytt skedde. Det viktigaste var att den blev av. Jag ville verkligen till Stockholm, med eller utan fönsterputs. Med den erfarenhet jag hade i bagaget var det ganska lätt att hitta in på arbetsmarknaden. Hur länge jobbade du med fönsterputs i Stockholm? Ja, då ska man försöka komma ihåg årtal igen. Det är inte min starkaste gren. Jag tror att det måste ha blivit 3 år. Jag flyttade till Stockholm och började med fönsterputs 2002 (tror jag). Sedan träffade jag min sambo, vi skaffade så småningom barn och ganska precis efter födseln – då måste det ha varit som jag slutade. Då blir det fönsterputs i Stockholm i ganska precis 3 år ja. Ni ser, jag är inte SÅ dålig. Vad var bäst, fönsterputs eller Stockholm? Den här frågan kom från min vän Jesper och jag är inte säker på att den är allvarligt ställd. Jag ska däremot göra ett försök. Fönsterputs är ett bra jobb, men Stockholm var det som verkligen drog i mig. Jag hade längtat efter att bo i staden sedan jag var väldigt liten och såg filmer om den. När jag till slut tog tag i saken och flyttade var det som att en sten föll från bröstet. Mycket härligt och märkligt på samma gång. Är det någon annan som känner liknande om en flytt? Jag antar att det inte finns så himla många som flyttat till Stockholm för att syssla med fönsterputs. Men jag blir gärna motbevisad!