Jan satt i väntrummet. Som så många gånger förr satt han där. Han hade gjort hälsokontroll minst en gång om året i säkert 15 år nu. Ändå var han nervös. Väldigt, väldigt nervös.
Naglarna blev kortare och kortare och resterna landade på det kaklade golvet framför honom. Han tittade på klockan och bävade för ögonblicket så den överdrivet trevliga sjuksköterskan skulle sticka fram huvudet och med ett leende säga: ”Jan Olsson!”. Det var ingen glad situation. Inte för honom. Inte alls.
En hälsokontroll är allvarliga saker. Detta hade han intalat sig. Ja, inte för att någon av de hälsokontroller han gått på resulterat i särskilt allvarliga resultat. Han tänkte dock att riskerna för att det skulle ske ökade för varje hälsokontroll han gick på. Kanske skulle det var bättre att skita i allt det här? Att bara leva som vanligt och ta smällen när den kommer, hur den än kommer.
Jan var inte sjukare än någon annan. Han trodde bara att han var det. Hälsokontroll så frekvent som han gick var knappast särskilt vanligt bland 37-åringar. Nej, han skulle säga att de flesta han hälsar på i väntrummet är minst dubbelt så gamla.
Nu skulle det snart ske. Klockan tickade och närmare sig hans avtalade tid 09:15. Han hörde en dörr öppnas och fötter som skyndade fram genom korridoren. ”Kanske sa hälsokontrollen något allvarligt?” hann han tänka innan han kom på att han ju inte gjort några tester än.
Mycket riktigt: ”Jan Olsson!”. Han reste sig med ens och stapplade efter sköterskan som fortsatte le ända fram till att hon lämnade över honom hos läkaren. Han klev in i rummet som luktade sjukhus. Så var det på hälsokontroller, det hade han kommit att lära sig. Läkaren vände sig om och hälsade, han hälsade tillbaka precis som vanligt. Det var inte första eller sista gången som Jan gick på hälsokontroll hos just denna läkare.
- ”Läget?” frågade hon.
- ”Jo, ja det är. Det är bra. Hälsokontroll igen så att eh..”
- ”Nervöst idag igen?” frågade hon medan hon satt vänd mot dataskärmen.
Jan skrattade till och såg ner på sina avbitna naglar och tänkte att skrattet nog var svar nog. Läkaren vände sig om och log precis som hennes sjuksköterska hade gjort. Sedan sa hon att hon nog trodde att det skulle vara lika bra resultat den här gången. ”Du är ju alltid i toppskick!”.
Kommentaren fick Jan lite mindre nervös inför hälsokontrollen.